citat av Karin Eliasson till sin son

"om du inte vet vad du ska tala om, tala om det därav hjärtat är fullt"

vad ska du bli när du blir stor?



hög- och lågstatus - Ti

Sista avsnittet av TV-serien Kontoret med scenen; löneförhandling mellan distriktchef Ove Sundberg och hans chef Idun från huvudkontoret.

Scenen utspelar sig vid Oves skrivbord på hans kontor. Senare samma dag ska avdelningen Ove är distriktchef för anordna en fest för personalen med Hawaii-tema. Ove sätter redan innan löneförhandlingen på sig sin Hawaii-skjorta för han tycker den bästa strategin är att inte verka för på och istället köra lite laid-back. Han går även in i löneförhandlingen med strategin att kunna förhandla med att han blivit erbjuden ett "bättre" jobb av ett annat företag. 

Scenen börjar med att Ove sitter ner i sin kontorsstol med benen på skrivbordet och knappar på tangentbordet som är placerat i hans knä.

Det knackar på den stängda kontorsdörren och Ove svarar lite nonchalant "Aloha". Oves chef Idun från huvudkontoret stiger in uppklädd i svart kavaj, "stramt" uppsatt hår och med en pärm under armen. Svarar lite tvekande aningens överrumplad och lågt "Aloha". Idun tittar på Ove och stänger dörren ordentligt efter sig och trycker till den en extra gång för att markera att nu är jag minsann här. Ove däremot har inte lyft blicken från dataskärmen än utan fortsätter med sitt. Idun får flackande blick och frågar försiktigt: Ska vi inte ha möte?

Ove fortsätter med att skriva och säger, en sekund bara. Han avbryter kort därefter sitt tangenttryckande och tar ner fötterna från bordet utan att ta blicken från dataskärmen. Idun sätter sig under tiden tillrätta på besöksstolen på andra sidan av skrivbordet och väntar in Ove som lägger ljud på vad han sysslar med oooooooooh, sänd.

Idun bryter in och lutar sig framåt över skrivbordet med huvudet aningens på sne, tittar stinnt på Ove och frågar förmanande:

Hur har det gått med rapporten?

Ove svarar snabbt och låter bister: med vadå?

...med besparingsrapporten, svarar Idun.

Ove svarar med framskjuten haka, flaxande armar och sedan en hand som rör vid ansiktet, som för att dölja sitt svar. Jag har varit extremt upptagen, så förlåt om inte rapporten kommer flygande som en stek sparv.

När Ove säger stekt sparv slår Idun ihop sin pärm och slänger hårt pennan i bordet och lutar sig längre fram. Ove skrattar lite hehehe.

Idun säger aningens uppgiven: det här håller inte. Du måste bli klar med den här rapporten. Förstår du det?

Ove replikerar med: Ja, ja, ja mamma!!

Idun: Ja, det är allvar...

Ove svarar bara med sitt kroppsspråk med att blunda, nicka menande åt Idun och rycka på axlarna och lägga huvudet aningens på sne. Idun försöker ta tillbaka kontrollen och öppnar pärmen och säger: Ja, då går vi vidare då...

Ove agerar barnslig och slår ut med handen i bordet och säger: booom, löneförhandling.

Idun börjar med att markera sig som Oves chef med att säga och slänga pennan i bordet: Jag undrar varför du uteblev från mötet förra torsdagen?

Ove lutar sig bara tillbaka i stolen och börjar gunga lite lätt, stönar aningens och sätter ihop händerna framför hakan.

Idun får inte ut något av Ove och säger: då går vi vidare då, om vi ska titta på din lön och dina förmåner.

Ove klappar till med händerna och säger: nu kan vi snacka!

Idun replikerar då med att titta ner i sina papper och låta förmanande: Vi kan börja med din tjänstebil, då har du sagt att du vill ha en bekväm och bensinsnål Volvo eller Audi som tjänstebil!

Ove lyssnar på Idun, lutar sig fram och drar händerna mot varandra. Svarar sedan sedan nonchalant på engelska: Yes!!

Idun tittar upp på Ove och säger: du vet att huvudkontoret har ett förmånligt avtal med Hyundai.

Ove hummar och säger medan han sträcker på sig: men jag är ju ganska lång.

Idun replikerar, sträcker också på sig och säger: vad har det med saken att göra?

Ove svarar: Hyundai, det är väl japanskt?

Idun tillrättavisar och säger: det är koreanskt!

Ove svarar barnsligt och leker att han är japan och förminskar sig: det är väl samma sak. De är ju jättekorta. Ove säger med japansk brytning: "Inte ja få plats i lilla bilen".

Idun börjar tröttna på Ove, hennes ögonbrynen åker upp och hon lutar sig fram och bryter in med: OK, Ove. Jag är ganska mycket längre än dig och jag kör Hyundai och det känns jättebra.

Ove är fortfarande barnslig och säger med japansk brytning och karatehänder: HYUNDAI

Idun bara suckar, tar sig för huvudet och säger: om vi fortsätter med din lön.

Ove skärper sig och tittar ner i bordet aningens skamsen och säger: Det är bra, det blir bra.

Idun försöker få samtalet på banan igen med att säga: om vi tittar på lönen då, eeeeeeh (håller ut på det och låtsas tänka efter och se allvaret med vad som kommer sägas härnäst). Vi har en extremt begränsad budget.

Ove bara ler, lutar sig tillbaka i stolen och lutar huvudet på sne mot ett finger.

Idun tittar upp mot Ove och säger: varför sitter du och ler så där?

Ove svarar överlägset lite halvskrattande och lutar huvudet mot andra hållet istället: jag ler för att jag är road, "väldigt begränsad budget".

Idun rättar till sin sittställning, slickar sig om munnen och säger: vi sitter i en extremt tight ekonomisk sits.

Ove ler, klappar tyst händerna mot varandra och lutar sig tillbaka och säger: Jo och jag ska göra plågan extremt kort, Idun. Jag har fått ett väldigt lukrativt erbjudande i tvålmassesvängen.

Ove lutar sig fram mot Idun, visar med händerna och fortsätter prata: nu vill jag ha 50000 i månaden om jag ens ska överväga att stanna kvar.

Idun tittar stinnt på Ove och säger med skarp röst: du vill ha 50000? Det är 15000 mer än du har nu i dagsläget.

Ove svarar med ett nonchalant spanskt: Si

Idun: menar du allvar?

Ove med tysk brytning: JA

Idun börjar hålla på med att samla ihop sina papper och säga: Okej, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men det har vi verkligen inte råd med. Och med en sån lucka mellan vad du förväntar dig och vad vi kan erbjuda så känns det inte lönt att fortsätta förhandlingen.

Ove har höjt hakan mot skyn och har ett överlägset smile på munnen, lutar sig bakåt i stolen och svarar kort: NEJ.

Idun svarar lättad och konkret: och det känns ju jättetråkigt men vi får låta dig gå.

Hon reser sig upp och Ove börjar skratta nervöst.

Idun fortsätter: så då får jag önska dig lycka till på nya jobbet och tackar för den här tiden.

Idun räcker fram handen, Ove tar den med båda händerna och reser sig tafatt upp med tyngdpunkten vaklandes mellan hans fötter och säger: snälla Idun, slappna av. Det är väl inte världens undergång. 45000 det är mitt slutgiltiga svar.

Idun svarar kort: 45000 är fortfarande alldeles för mycket, Ove.

Ove försöker och verka bestämd: Ja, det är mitt sista bud. Jag backar inte.

Idun står på sig som chef: inte jag heller.

Det blir tyst dem emellan och de stirrar ut varandra.

Idun tar till orda och säger till slut: stort och varmt lyck till på det nya jobbet det kommer säkert bli jättebra. Ta hand om dig.

De tar i hand igen på Iduns initiativ och Ove tittar överrumplad på Idun.

Idun vänder sig om och går därifrån.

ViP - Ti

pass på

bryt mönster

situationsanpassat ledarskap - TI

Jag som ledare

Så som jag uppfattar mig själv är jag inte den som tar på mig
ledarrollen i ett första skede, men krävs det och jag känner
mig säker och känner ansvar för uppgiften, vet vad jag vill och
får förtroende tar jag på mig rollen. Jag är den som till en
början iakttar, känner av stämningen/situationen och låter
 andra gå före i deras iver som ledare.

Jag är en rätt lugn och lyhörd person som vill ingjuta förtroende
hos andra. De ska kunna lita på mig och har jag tagit på mig
något där andra personer är inblandade går jag in för att uppgiften
ska bli löst och försöker få personerna att känna sig delaktiga och
få komma till tals. Fast skulle det behövas och det gått nog lång tid
eller nått en viss gräns kan jag bita ifrån och säga vad jag tycker
eller om så behövs lätta upp stämningen med en dålig ordvits.

Är någon bra på det den gör har jag inga problem med att släppa
uppgiften och låta den personen lösa det på sitt sätt. Skulle personen
istället känna att den skulle behöva hjälp, vill jag att jag ska upplevas
som det inte finns några hinder att fråga mig om råd. Här tänker
jag mig nog in i situationer utifrån mig själv och hur jag vill att
personer i min egen omgivning ska vara när jag behöver stöd eller
motivation inför olika uppgifter.

Testa din ledarstil!